För ett par år sedan läste jag boken Kvantgolf av Kjell Enhager (en bok som kan rekommenderas för alla golfare). En av sakerna som fastnade var hans tips för att slå ett riktigt långt slag. Han ger nämligen huvudpersonen tipset att försöka slå en swing med 75% styrka, istället för att ta i så mycket han kunde.
Anledningen till detta var att om man försöker ta i så mycket som möjligt, så spänner kroppen sig, och man får inte samma fart i rörelsen, även om man tycker att man tar i och slår så hårt man kan. Om man slappnar av lite, så får kroppen en naturligare rörelse, och man får en säkrare träff på bollen med högre fart.
Detta var något jag provade flera gånger, och märkte att det stämde. Om jag bara tog i nästan så mycket jag kunde, så slog jag längre och bättre.
Under årens lopp började jag sen fundera på om detta kunde tillämpas på andra sammanhang i tillvaron. Vad skulle hända om jag istället för att försöka jobba så fort som möjligt, och få gjort så mycket som möljigt, tog det lite lugnare och tog var sak för sig
Det funkade! De dagar jag sätter mig ner, tar ett djupt andetag, och bara tar varje e-mail för sig, varje post på att-göra-listan för sig... då plötsligt lossnar saker. Man hamnar i ett tillstånd där man bara jobbar på, man försöker inte göra det så fort som möjligt, utan man hittar ett eget tempo där man jobbar undan. Och vet ni, plötsligt går det snabbt.. listan med saker att göra betas av och eftersom man hittat sitt eget tempo, så blir man inte lika trött av varje sak, utan man kan jobba på. I sin egen takt, i sitt naturliga tempo
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar